Kärleken.. den är allt annat än lätt.

Att hitta den rätta är svårt, för den rätta kan finnas flera tusen mil från där du är. När man hittar den rätta så känner man det, då kan man bara inte sluta älska den människa. Då kvittar det om det är 30års skildnad mellan dem. Ingen människa i världen skulle kunna leva utan kärlek.

Att älska kan betyda många saker. Man kan älska sina vänner, sin familj. Man kan älska en film, en möbel, man kan älska precis vad som helst. Jag älskar min familj och mina kille mest av allt. Och jag skulle inte kunna leva utan dem.

Om jag skulle fråga dig "vad är kärlek för dig?" Så skulle du antagligen tänka på en tjej och en kille som älskar varandra. Det skulle nog vara det första du tänkte på. Men sen skulle du inte kunna sluta fundera på vad kärlek egentligen är för dig. Du skulle börja tänka på att din familj och dina vänner ger dig kärlek och att du ger din familj och dina vänner kärlek. Men det behöver inte vara så här du tänker på kärlek. Men detta är kärlek för mig.

Om någon skulle be mig att rita vad kärlek är så skulle jag rita ett hjärta. Det var det första som jag tänkte på. Men sen börjar jag undra "varför just ett hjärta? Varför har hjärtan något med kärleken att göra? " Ett hjärta skulle lika hjärna kunna betyda hat eller precis vad som helst. Varför är röd kärlekens färg? Varför är hjärtat format som det är? Varför heter det hjärta? Ibland så skriver vi "In my <3 (heart)". Som oftast betyder att du finns i mitt hjärta. Men det männskliga hjärtat ser ju inte ut som det vi ritar. "In my <3" skulle man då istället skriva "In my {}(heart)" och rita ett männskligt hjärta för att skriva och rita det så som vi menar. Jag har inte en blekaste aning om varför vi gör som vi gör. Men om min bästa vän blir glad om jag skickar ett hjärta på sms eller på chatten, så tänker jag göra det för att visa hur mycket jag älskar henne. För att ett hjärta ÄR kärlek för henne och många andra.

Tänkte skriva lite om min barndom.

Jag har nog haft en någolunda normal barndom, de har inte varit något speciell om den direkt, men kan skriva lite saker som har hänt :)

Allt börjde nog när jag va 10år, då min far och mor bestämmde sig att inte leva med varandra längre. Pappa valde att flytta till en annan lägenhet i samma by och mamma stannade kvar i den andra.

Men tyvärr så hände allt väldigt fort som nog ingen va med på.

Mamma träffade en man från Umeå (som hon är gift med idag) , bara någon vecka efter pappa flyttade ut, men de var inte meningen att de skulle gå så fort, de som egentligen hände var att han skulle ner till Växjö på en utbildning och då valde dom att träffa varandra då, bara för att de var ändå 106 mil till Umeå och ja ni förstår.. så iaf dom träffade varandra, och de ledde till de en och andra. Mamma föll för honom och han föll för henne.

Om de va ett halvår efter eller va de var de kommer jag inte ihåg men iaf, mamma flyttade upp till Umeå och både mamma och pappa bestämmde ihop att vi barn skulle bo hos pappa tills vi hade gått färdigt årkursen vi gick i då. Jag hade det nog svårast att släppa mamma för jag har alltid varit en liten mammagris ;) , men jag flyttade upp när min skola tog slut. bodde där uppe med mamma och hennes man i ett år sedan kom min stora syster också och ville bo där uppe. Jag fick ett väldigt bra liv där uppe. började skolan och fick mycket nya vänner. Trivdes skit bra där uppe. men de jobbigt va ju så klart att min far bodde 106 mil bort så vi fick ta flyg ner varje sommar och träffa han.

men tyvärr så hade han träffat en annan kvinna. som inte va så jävla snäll som mammas man.

hon hatade typ mig iaf. Har nog fått höra de ena och andra av henne, men de som fastnade mest var nog när jag gick på Tärnvägen med några kompisar och hon ställde sig bara på trappen och skrek
"åk hem till Umeå igen , de är ingen som vill ha dig här nere ändå jävla horunge"
jag menar de kändes ju så klart och höra de.. men va ska man göra lixom än att bara vända ryggen emot och vara stark.

Jag bodde där uppe mellan 2004-2007 , sedan valde hela familjen att vi skulle flytta ner till småland igen eftersom mamma hade hela sin släck och sin son här nere och kände att hon klarade inte av att bo så långt bort från honom. Så vi flyttade så klart för mammas skull.

Allt började ju rätt bra här nere , familjen kom till ro och jag började skolan igen och syrran med.

efter ett år så ville mamma flytta till hus, så vi flytta till en annan liten by utanför växjö, så jag fick byta skola till växjös skola, och fick nya vänner så klart.

Tråkigt nog så samma år jag gick i den skolan så förlorade jag min bästa kompis som ni säkert har läst i dom tidigare inläggen.
Så jag missade halva 8:an och halva 9:an men sista halvåret i skolan så va jag tvungen att plugga upp mina ämen och pluggade upp mig från 0 till 90 poäng på 3 månader iaf.

så jag kom in på Fordonlinjen i växjö.

Första året va skit kul man lärde känna nytt folk och fick vänner för livet. Men när vi gick in i andra året så kände jag bara hur tråkigt de va , och valde att hoppa av linjen men eftersom jag inte kunde börja en ny linje eller hoppa in så fick jag praktik i ett halv år, till sommarlovet då.

sedan tänka på vad jag ville bli och utbilda mig till..

men i dagen läge känner jag bara att jag inte orka med skolan vill bara ta de lugnt och slippa tänka på de. så om några år kanske jag kan tänka mig att gå någon utbildning igen kanske.

nu är jag nog tbx igen :)

Förlåt att jag inte har kunnat blogga på ett bra tag nu , en har haft lite mycket annat att tänka på, men nu har jag sommar lov eller vad man kan kalla de....

Har slutat min praktik nu och plus hoppat av skolan helt och hållet , skönt på ett sätt. Men saknar lite att man inte kan ta studenten nu , men man har sig själv att skylla..

iaf ska skriva in mig på Arbetsförmedlingen nu så man kan få nått jobb kanske.

vi får la se hur de går :)

Men jag ska försöka fortsätta skriva om mitt liv och få en liten fortsättning, ibland kanske jag skriver något inlägg om vad man gör, och lite så :)

CIAO