Jag såg dig idag.

Jag såg dig i en sekund när du stog i köksfönstret.

Du var så fin!

Att bara se dig i en sekund fick mitt hjärta att slå dubbla slag.

Kan inte förstå att jag fortfarande älskar dig så mycket som jag gör, att inte mina känslor har börjat svalna något alls. Trodde ärligt att jag inte kände lika starkt för dig längre som jag gjorde innan, men när jag fick se dig den lilla sekunden idag så insåg jag att jag fortfarnade älskar dig lika mycket som förr.

De är sjukt, jag har inte träffat dig på 2 månader och 21 dagar men ändå har inget förändrats.

Mitt hjärta slår dubbla slag jag ser ditt nummer på min mobil, att jag har fått ett sms från just dig. Fast de bara kan va något som inte alls har med mig och göra eller något. Vi har smsat kanske 4 gånger efter vi gjorde slut, första veckan va de bara för jag skulle hämta saker. Då smsade vi lite men sen hörde jag inget alls från dig.

Du smsade mig 26 April kl 10.51 Jag vågade knappt öppna smset. Men jag ville för jag ville veta va du ville och kanske ett litet hopp om att du ville igen. Men nej de var bara att du hade fått ett brev i mitt namn. Men jag fick iaf veta hur de var med din dotter och hur de var med dig.
Jag saknar er så sjukt mycket. Ni var min familj. Men nu utan er så är jag inget.

De är helt tomt inom mig. Finns ingen glöd att kämpa för längre. Finns inget att vakna upp för längre och känna sig glad.

Men när jag såg dig idag i den där lilla sekunden, så blev jag hel i en sekund. Jag kände värmen i kroppen men jag kände också saknaden..

Jag kände hur den där glädjen försvann efter en sekund, när jag inte såg dig längre..

Mina ögon blev helt tårögda, mitt hjärta brast om igen. Min saknad blev mycket större.

Du har varit i mina tankar ända sen dess.

Om jag ska vara ärlig,

Innan jag åkte till Lenhovda så hoppades jag på att jag skulle få se dig igen, att jag skulle få träffa dig och få krama dig, känna din värme engång till, och kanske ett hopp på att du fortfarande älskade mig..

Men nej jag fick inte träffa dig, jag fick inte krama dig. Jag fick bara se dig...

Jag klara inte de här längre, jag klara inte av den här smärtan mer..

Hade jag kunnat hade jag bara stängt av mina känslor och sluta känna.. men de går inte. De finns ingen så enkel väg ut ur de här.

Jag hatar livets hårda vägar, kan de inte finnas genvägar i livet så man slipper känna sånn här smärta, så man slipper lida så här mycket?

Nej tyvärr, de ända livet har att ge är de svåra, dom svåra vägarna man måste ta sig förbi, men när man klara en väg så kommer de en ny väg men nya hinder som man ska hoppa över och klara..

Jag trodde jag hade hittat den rätta vägen när jag träffade dig, en väg av lycka en väg av kärlek.. men tyvärr var den vägen kort och de kom många hinder ivägen. Vi klarade många av dom, men de här sista hindret tog allt. De va för stort för att klara av... Jag önskar bara jag kunde inse då att jag kunde för minskat de hindret och gjort de bättre. Men tyvärr är man efterklok...

Men du ska veta två saker!

Jag älskar dig fortfarande och jag saknar dig enormt mycket !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lyckan i mitt liv, tack för ni finns  <3   ~Mamma~ Du är nog den som ställer upp mest på mig. Du finns för mig 24/7 och hjälper mig igenom alla hinder jag får i mitt liv. Och eftersom vi är så lika så gör de saken lättare att prata med dig. ...

De är många som säger de är dags att gå vidare, de är dags att släppa taget. Och ska vara hundra procent ärlig, så har jag börjat gå vidare.     Min känslor finns inte kvar längre, jag har äntligen kunnat ta steget ut igen, börjat le igen.  ...

En vecka av mycket tårar. En vecka av mycket hat. En vecka av mycket tankar.   Fast man har sina dagar med mycket skratt så övervinner tårarna ändå. Att kunna klara sig en hela vecka utan att fälla en ända tår hade varit en dröm. En dr...

När allting var bra, så lämnade du mig. Mitt hjärta blev krossat, när du försvann.. Allt känns så tungt, mina tankar snurra runt. När du lämnade mig och det pusslet blev tunt. Jag tänker på oss varje dag. Mina känslor som spricker för att du inte f...

Tar ett djupt andetag och målar dit ett falskt leende. Kliver in i rummet och visar ett förväntat beteende. Jag sätter mig ned och ler. Positiv och glad är vad ni ser. Men inombords är det inte lugnt. Ångesten ligger på mig så tungt. Jag vill gapa...