När allting var bra, så lämnade du mig. Mitt hjärta blev krossat, när du försvann..

Allt känns så tungt, mina tankar snurra runt. När du lämnade mig och det pusslet blev tunt. Jag tänker på oss varje dag. Mina känslor som spricker för att du inte finns kvar.

Du gav mig en ros och du gav mig ett liv. Du gav mig all den kärlek.

Tårar blir till blod och jag gråter mig till söms. Varje gång som jag drömmer är det du i min dröm. När vi var lyckliga tillsammans och jag grät glädjetårar. För du var ju så snäll, men kärleken den sårar.

Minns du första gången när vi kramade varandra allt blev en lättnad. En dröm som blev sann.

Men Kärleken blev kort.

Det var du, det var bara du som fanns där. Du lämnade mig och jag fick ingen chans.

Kommer du någonsin förstå som jag kämpar i gråt, jag föll ner på knä när ni skiljdes åt. Du tog mitt hjärta och du kramade ömt, alla våra kyssar, har du glömt?

När du lämnade mig, var de inte bara du. Utan allting försvann. Allting gick itu. Jag har stängt mig inne, för du var ju mitt allt. Jag får söka mig till tröst, men inget hjälper alls.

Du var lågan i mitt liv, men lågan har nu släckts.

Alla stunder vi hade, allting var perfekt. När jag kysste dig så ömt och jag lovade mig själv, att aldrig såras mer. Och jag lovade mig själv, att tårarna skulle le. Men kärleken är blind...

När du fann en väg ut och de sårar mig som mest, när jag tänker på allt och de kändes som det var ett test. Om kärlekens ångest och om du ville såra mig. Så har du lyckats, men jag kommer alltid älska dig.

Tänker inte kämpa längre, vill inte finna svar. Gud öppna grindarna jag vill inte finnas kvar!

Jag såg dig idag.

Jag såg dig i en sekund när du stog i köksfönstret.

Du var så fin!

Att bara se dig i en sekund fick mitt hjärta att slå dubbla slag.

Kan inte förstå att jag fortfarande älskar dig så mycket som jag gör, att inte mina känslor har börjat svalna något alls. Trodde ärligt att jag inte kände lika starkt för dig längre som jag gjorde innan, men när jag fick se dig den lilla sekunden idag så insåg jag att jag fortfarnade älskar dig lika mycket som förr.

De är sjukt, jag har inte träffat dig på 2 månader och 21 dagar men ändå har inget förändrats.

Mitt hjärta slår dubbla slag jag ser ditt nummer på min mobil, att jag har fått ett sms från just dig. Fast de bara kan va något som inte alls har med mig och göra eller något. Vi har smsat kanske 4 gånger efter vi gjorde slut, första veckan va de bara för jag skulle hämta saker. Då smsade vi lite men sen hörde jag inget alls från dig.

Du smsade mig 26 April kl 10.51 Jag vågade knappt öppna smset. Men jag ville för jag ville veta va du ville och kanske ett litet hopp om att du ville igen. Men nej de var bara att du hade fått ett brev i mitt namn. Men jag fick iaf veta hur de var med din dotter och hur de var med dig.
Jag saknar er så sjukt mycket. Ni var min familj. Men nu utan er så är jag inget.

De är helt tomt inom mig. Finns ingen glöd att kämpa för längre. Finns inget att vakna upp för längre och känna sig glad.

Men när jag såg dig idag i den där lilla sekunden, så blev jag hel i en sekund. Jag kände värmen i kroppen men jag kände också saknaden..

Jag kände hur den där glädjen försvann efter en sekund, när jag inte såg dig längre..

Mina ögon blev helt tårögda, mitt hjärta brast om igen. Min saknad blev mycket större.

Du har varit i mina tankar ända sen dess.

Om jag ska vara ärlig,

Innan jag åkte till Lenhovda så hoppades jag på att jag skulle få se dig igen, att jag skulle få träffa dig och få krama dig, känna din värme engång till, och kanske ett hopp på att du fortfarande älskade mig..

Men nej jag fick inte träffa dig, jag fick inte krama dig. Jag fick bara se dig...

Jag klara inte de här längre, jag klara inte av den här smärtan mer..

Hade jag kunnat hade jag bara stängt av mina känslor och sluta känna.. men de går inte. De finns ingen så enkel väg ut ur de här.

Jag hatar livets hårda vägar, kan de inte finnas genvägar i livet så man slipper känna sånn här smärta, så man slipper lida så här mycket?

Nej tyvärr, de ända livet har att ge är de svåra, dom svåra vägarna man måste ta sig förbi, men när man klara en väg så kommer de en ny väg men nya hinder som man ska hoppa över och klara..

Jag trodde jag hade hittat den rätta vägen när jag träffade dig, en väg av lycka en väg av kärlek.. men tyvärr var den vägen kort och de kom många hinder ivägen. Vi klarade många av dom, men de här sista hindret tog allt. De va för stort för att klara av... Jag önskar bara jag kunde inse då att jag kunde för minskat de hindret och gjort de bättre. Men tyvärr är man efterklok...

Men du ska veta två saker!

Jag älskar dig fortfarande och jag saknar dig enormt mycket !