En vecka av mycket tårar.

En vecka av mycket hat.

En vecka av mycket tankar.

Fast man har sina dagar med mycket skratt så övervinner tårarna ändå.

Att kunna klara sig en hela vecka utan att fälla en ända tår hade varit en dröm.

En dröm från att slippa känna sig så oönskad, en dröm med mycket skratt och glädje.

Men tyvärr får man ta dagen som den kommer, om den kommer med ett skratt eller om den kommer med en tår.

Men hoppet med att en dag vakna med ett leende på läpparna och vara glad en hel dag finns fortfarande där. Ett hopp som är svagt men kämpar ändå varje dag.

Kanske en dag så slår hoppet in, och den dagen kommer jag vara lyckligt.

Lycklig på vänskap, lycklig på kärlek, helt enkelt lycklig på allt.

Längtan är stor.

Så frågan är....

~Hur länge kommer de att ta innan jag finner min dröm igen?