Jag förstår inte varför jag har sömnproblem. Har haft så svårt att sova sedan slutet av Januari..
Äter sömntabletter bara för att kunna få sova på nätterna. Vill verkligen sluta med dom och kunna få tbx min sömn på nätterna. Kunna gå lägga sig utan tabletter..
Att inte behöva tänka på helgerna om jag tar en öl så kommer jag inte kunna sova inatt.. Att inte kunna ha friheten att dricka när man vill. Att alltid behöva tänka på om de är värt de eller inte.

Jag har aldrig haft svårt att sova eller något. Men sedan de började gå utför i mitt förra förhållande så har jag inte kunnat sova.
De kvittar vem som sover jämte mig så kan jag inte sova. Måste ta dom där jävla tabletterna..

Jag vill slippa mina sömnproblem mina skakningar i händerna och mina tankar jag har 24/7. Jag vill kunna leva ett normalt liv igen.
Kunna ha kul och njuta av livet. Men de går verkligen inte. Jag blir alltid ledsen när andra verka ha kul. De känns som är en börda för andra för jag inte kan ha kul.

De hade varit skönt och bara fly från allt. Att kunna glömma allt.
Men jag kan tyvärr inte fly från mina känslor... Jag kan tyvärr inte bara gå vidare som alla vill.


Jag har haft så jävla mycket tankar på att flytta till Umeå igen och börja om från start. Börja någon utbildning där uppe, bilda familj och bara leva.
Men något håller mig tbx från att följa mina drömmar. Något får mig att inte vilja. Jag vet inte vad.
Men har inget förändrats till December så sticker jag nog för gott och aldrig titta tbx.
Lämna allt och bara dra, de låter som en jävligt bra plan just nu. Bara lämna allt och börja om.
Hoppas på finna den där nya kärleken igen, och kunna få bli kär och lita på en person igen. Att kunna få känns tryggheten igen hos någon.

Jag längtar efter att få känna de igen. Och de kommer jag få göra. Fast de inte kommer bli med dig igen så kommer den nog hitta vägarna förbi.