Var på äckliga arbetsförmedlingen idag.. usch hatar de stället men va ska man göra..

Bara massa prat med händer inte så mycket. så nu blir de tredje gången man ska gå på sån 4 veckors kurs med massa föreläsningar och cv och massa skit. Tycker man inte ska behöva gå på sånt när man redan gått två gånger innan och de är ju typ samma sak på alla ställen.. men men ett måste är ju ett måste. Iaf något och göra om dagarna än att bara sitta hemma.

Så får väl se hur de går.

Sedan hälsade jag på Kungsmadskolan, och träffade älskde vän Linda och sina klasskamrater. Fast inte alla var där så va de kul och se alla.

Usch man saknar ändå skolan på ett sätt, och ångra lite att man hoppade av. Men ibland är man efterklok tyvärr.

Sedan blev de åka runt lite med Linda med i staden och göra lite saker. De va kul och träffa henne igen :) träffas inte så ofta så längre tyvärr "/

Efter de blev de stan och skulle egentligen tagit bussen hem vid 13.30 men träffade Martin i stan så valde att hålla honom lite sällskap innan han skulle åka hem vid 15.00, De va iaf kul och träffa han och prata lite skit :)

Så tog bussen hem vid 14.45 och mötte upp syrran vid stationen i Lammhult, sedan var de bara och gå en skön runda hem i de fina vädret.

Stannade förbi Mormor och dom så satt och snackade lite skit och nu är man äntligen hemma igen :)

Ikv blir de grilla och plugga på körkortet , Härligt !

Den där känslan man får i magen när man träffa den där perfekta killen. De där underbara skakningarna i kroppen man får när du rör en. Den där varma känslan man får i kroppen när man hör ditt namn.

Allt de där undebara man kände när de var vi.

Jag minns engång när jag kom hem, jag vet inte vart jag hade varit men iaf när jag kom hem står de en buket med blommor på brodet och ett litet gulligt kort där de står " Jag älskar dig av hela mitt hjärt / Din föralltid "

Bara den känslan min fick i kroppen och tåren som föll från min kind av glädje.

Jag minns att jag satte mig vid bordet och kollade på dom vackra blommorna och bara höll kortet i min hand och skakade. Mina tårar bara föll från min kind med ett leende på läpparna och en känsla i kroppen som inte går att förklara.

Jag satt och tänkte hur jävla bra pojkvän jag har, hur underbar han är och hur snäll han är. Jag satt också och tänkte hur jag kunde ha den turen och få just dig som min pojkvän. Att du valde mig av alla andra tjejer.

Jag har tänkt många gånger under vårat förhållande, varför valde just mig, en brusten tjej som inte vet sin väg i livet. En tjej som har inte har gått ut skolan, hade ingen inkomst och hade ingen chans på jobb.

Att du valde just mig som inte kunde hjälpa till att försörja dig och din dotter. Jag hade inga pengar att hjälpa till med hyra eller något. Fast du jobbade och fick rätt bra lön så ville jag ändå hjälpa till.

Jag hade inga planer på min framtid eller något, jag var en vilsen och krossad 18 åring.

Du kunde välja vem som helst. En tjej som va äldre hade jobb och allt de där. En tjej som var mogen och hade sin framtid.

Men inte.. Du valde mig. Och jag har alltid undrat varför?

Vi hade ett så sjukt bra förhållande, vi kom överens, vi hade våra stunder vi busade och höll på.

Jag mådde så bra i din famn, jag kände mig så trygg.

Men du blev inte min föralltid som du skrev. 

Du gav upp på vårat förhållande. Du orkade inte med min orsäkerthet på mig själv, du orkade inte med alla bråk vi hade. Och jag kan förstå dig. 

Vem hade velat leva i ett förhållande där man bråkar mycket och knappt aldrig myste. 

Vem hade velat leva med en tjej som är så orsäker på sig själv och gråter för de lilla minsta. 

Jag dömmer inte dig, för jag hade inte velat leva med mig själv heller. 

I miss you so much!

And I still love you </3

Jag har aldrig lyckats i mitt liv och kommer aldrig att göra

jag hoppas jag somnar och aldrig vaknar mer!

Jag förstår inte varför jag har sömnproblem. Har haft så svårt att sova sedan slutet av Januari..
Äter sömntabletter bara för att kunna få sova på nätterna. Vill verkligen sluta med dom och kunna få tbx min sömn på nätterna. Kunna gå lägga sig utan tabletter..
Att inte behöva tänka på helgerna om jag tar en öl så kommer jag inte kunna sova inatt.. Att inte kunna ha friheten att dricka när man vill. Att alltid behöva tänka på om de är värt de eller inte.

Jag har aldrig haft svårt att sova eller något. Men sedan de började gå utför i mitt förra förhållande så har jag inte kunnat sova.
De kvittar vem som sover jämte mig så kan jag inte sova. Måste ta dom där jävla tabletterna..

Jag vill slippa mina sömnproblem mina skakningar i händerna och mina tankar jag har 24/7. Jag vill kunna leva ett normalt liv igen.
Kunna ha kul och njuta av livet. Men de går verkligen inte. Jag blir alltid ledsen när andra verka ha kul. De känns som är en börda för andra för jag inte kan ha kul.

De hade varit skönt och bara fly från allt. Att kunna glömma allt.
Men jag kan tyvärr inte fly från mina känslor... Jag kan tyvärr inte bara gå vidare som alla vill.


Jag har haft så jävla mycket tankar på att flytta till Umeå igen och börja om från start. Börja någon utbildning där uppe, bilda familj och bara leva.
Men något håller mig tbx från att följa mina drömmar. Något får mig att inte vilja. Jag vet inte vad.
Men har inget förändrats till December så sticker jag nog för gott och aldrig titta tbx.
Lämna allt och bara dra, de låter som en jävligt bra plan just nu. Bara lämna allt och börja om.
Hoppas på finna den där nya kärleken igen, och kunna få bli kär och lita på en person igen. Att kunna få känns tryggheten igen hos någon.

Jag längtar efter att få känna de igen. Och de kommer jag få göra. Fast de inte kommer bli med dig igen så kommer den nog hitta vägarna förbi.

Nu har man gett på sigen utmaning.
Ska hjälpa en vän till familjen och få sin lilla golden rumsren och lite lydig.
Så nu ska hunden bo hemma hos oss några veckor. Kommer bli mycket spring ut och in men de är iallafall något att göra om dagarna.
De jobbigaste kommer nog bli att lämna tbx hunden efter han är rumsren.
Tyvärr kommer man fästa sig vid den lille och kommer bli tomt när han åker hem. Men har lovat mamma att inte skaffa hund så länge vi har våra två katter. Och de löftet håller jag!

Fick hem honom nu ikv och de är ju verkligen att vara på sin vakt.
Ut med hunden så fort han lekt, sovit, ätit osv. De roliga kommer när man ska börja träna honom och få se resultat :)

Så nu har man fullt upp några veckor som tur väl är. De är mycket jobb med en 12 vecko valp :)

Här är bilder på min tatuering jag gjorde i lördags.
Ifyllningen blir efter sommaren :)

Att ett sms kan ta på en så mycket. Att ett endaste sms kan få en att bryta ihop så mycket.

Jag menar ett sms , de är inte direkt att jag hör din röst, de är inte direkt att jag ser dig.

Jag vet bara att de är du som skriver men jag vet inget annat.

Jag vet inte om du ler medan du skriver, om du fäller en tår. Eller om de inte känns något alls.

Jag vet inget. Men ändå är de sjukt jobbigt.

Jag vill inte att de ska vara jobbigt att höra från dig. Jag vill inte känna den här smärtan mer.

Jag vill kunna ta emot ett sms utan att falla.

Men nej, de går verkligen inte. Jag kan inte låta bli att falla, jag kan inte låta bli att älska dig.

Jag kan inte släppa dig.

De kommer att ta tid att bara få bort att jag älskar dig.

Tyvärr hjälper de inte vad folk säger till mig. För jag kommer alltid känna desamma, ingen kan få mig att sluta känna förutom mig själv.

Alla dagar är desamma. Alla dagar går de en tanke, en tår för dig.

Förlåt att de är svårt. Förlåt att jag inte bara kan stänga av. Förlåt för jag inte vill glömma...

Vill bara tacka alla mina vänner och familj för ni hjälper mig igenom de här.

Att ni finns och erbjuder hjälpen man behöver, att ni kommer med så goda råd och exempel.

Hade aldrig klarat de utan er. Ni får mig glad när jag gråter en tår, ni får mig att må bra genom att bara finnas. Ni får mig känna mig trygg. Tryggheten jag finner i mina vänner och familj går inte att förklara, men jag vet att jag kan gråta och visa rädsla utan ni dömer. Och de tackar jag för!

Ni förtjänar de bästa! Ni är värda allt.

Jag älskar er och ni är helt enkelt bäst <3

Varför ska kärlek vara jobbigt?

Ska inte kärlek vara glädje och spänning ?

Varför ska de vara så svårt att komma över någon?

Att kunna slippa den här känslan i kroppen att de saknas något i ens liv, att slippa gråta och att slippa känna ensamhet.

Att ha alla dessa tankar i huvudet som man har gör en tokig.
Alla säger att man ska släppa taget och inte tänka på de. Men de är fan inte så lätt att bara släppa taget fast man vill och försöker.

Tänker nästan jämt på dig, om du har gått vidare, om du har hittat en ny, tänker du fortfarande på oss, har du tappat känslorna helt..

Vill inte tänka så längre, vill få ut de från huvudet. För jag vet att du inte tänker så. Jag känner på mig att du verkligen har gått vidare. Och varför jag känner så vet jag inte, men på något sätt så säger magkänslan de.

Jag vill kunna gå vidare, jag vill kunna leva livet och kunna gå ut på krogen utan dåligt samvete. Kunna ha roligt och inte bara gråta och må dåligt.

Jag vet att hoppet är ute förlänge sedan, de finns inget hopp om att bli vi längre fram eller så.

De försvann när du sa upp kontakten. För jag vet att du inte kommer ta upp den igen.

Som alla försöker säga till mig, man vet aldrig vad ödet har att ge. Men just nu tror jag inte på ödet.

Jag ångra de jag gjorde fel i vårat förhållande, har gjort mycket fel och inte kunnat ta ett tjabb.

De är som jag sa när vi gjorde slut, du gjorde knappt något fel i vårat förhållande. Jag har mig själv att skylla att de blev så här tyvärr.

Jag har börjat inse nu efter allt att de va faktisk mig de var fel på och inte dig.

Men de är dags för mig att gå vidare, de är dags för mig att glömma. Hur svår väg de än kommer bli så måste jag iaf försöka.