Det finns så jävla mycket skit som man kan störa sig på i dagens samhälle.

Folk som inte får fängelse för skiten dom gjort, som tex misshandel som är jävligt vanligt i Sverige.

Jag menar man kan knappt gå ut på krogen längre fören man åker på en höger. Man kan inte titta på någon fören man får en kniv i ryggen. Jag menar va fan är de för jävla samhälle vi lever i?

Jag vill kunna gå ut på krogen en kväll med mina kompisar och har roligt utan bråk eller något.

Men råka man gå in i någon på krogen så får man en höger direkt eller så står dom och skriker på en fast man ber om ursäkt. Jag menar hallå, ber man om ursäkt och de inte var med meningen så behöver man inte skapa problem så vakter och alla ska bli inblandade och massa skit.

Man våga knappt lite på en ny kille man träffar för de är så mycket misshandel i förhållande nu.

Och de är fan inte bara killar som misshandlar, de finns mer manmisshandel än kvinnomisshandel i dagen läge. Men va gör poliserna om en kille ringer och säger att han blivit misshandlad av sin flickvän/sambo/fru. 

Jo dom åker dit kolla läget skriver en lite anteckning och sedan åker dom. Sedan ska killen sitta och vänta på att de ska bli rättegång, men de kommer inget. Sedan får dom ett brev hemskickat och de står bara, Nerlagt för inte tillräckligt med bevis. 

Jag menar hallå har inte killar lika stor rätt att anmäla en misshandel från en tjej som vi tjejer har att anmäla en kille? Tydligen inte. För i dagens läge så är kvinnomisshandel så mycket viktigare.

Och samma sak om du går på krogen och blir sönder slagen för du råka titta på någons tjej, va händer jo du får lite skadestånd men idioten/idioterna som slog ner dig går fria. Varför inte låsa in dom i något år så dom lär sig ?

Vissa får ju förfan skador för livet. Och ska leva med de hela sitt liv att den person som misshandlade den person går fri och kan hämnas igen när som. Hur kul är de att leva ett sånt liv?

Folk som blir nerslagna så pass allvarligt att dom avlider av sina skador tillslut. Va händer med familjen efter de? Jo dom ska försöka slåss så att idioten som gjorde så mot deras dotter/son ska få fängelse, men va händer idioten får gå fri och betala lite skadestånd.

Tror dom verkligen att pengar kan hjälpa eller? Tror dom pengar läcker sår?

Varför är inte Sverige mer som USA när de gäller sånna saker, vi borde fan bli hårdare med fängelse och sånt. Skaffa förfan in dödsstraff också så idioterna som verkligen förtjänar de får de !

Som han som mördare Engla han borde fan inte bara få sitta i ett fängelse och få leva. Han förtjänar dödsstraff. Likadant som Hagamannen som våldtog alla kvinnor uppe i Umeå får bara fängelse osv. Och samma sak som idioten i Norge som mördade alla dessa ungdomar. Jag menar vafan ska sånna människor få leva för?

Varför ska dom få se dagens ljus och få gå fri en dag. De förtjänar dom inte!

Skaffa in livstid också i Sverige så att idioter som inte förtjänar dödsstraff iaf inte kommer få gå fri under sin livstid.

Sedan varför har Sverige blir så jävla rasistiskt??

De är inte bara invandrade som gör brott i Sverige de finns svenska också som gör brott. Varför skylla allt på invandrare?

Jag inte rasist men när dom låter dom som skapar problem i Sverige stanna och slänger ut dom som kämpar att lära sig svenska och försöker jobba. Då är de fan inte något som stämmer.

Dom som försöker jobba och gå i skolan som kommer till Sverige låt dom stanna och låt dom få bli en del av vårat land. Men dom som skapar problem släng ut dom ist och låt dom inte stanna.

De låter fel när man säger de men de ligger något i de.

Säger bara de dagens jävla samhälle!

Den 27/4 smäller de, då blir de en ny tatuering !

Första sittningen sedan blir nästa sittning efter sommaren då den ska fyllas med färg och allt!

Fyfan va jag längtar. Kommer göra sjukt ont men de är de värt.

Bästa vän ska hänga med och göra mig sällskap medans jag plågas :P

Bilder kommer efter tatueringen är gjord!

Men har har ni en bild på ett ungefär hur den kommer ser ut

Denna katt kan göra en galen men ändå vara världens mysigaste katt.

Jag köpte honom den 10/08 - 2012 med mitt x. Hon vi köpte honom av sa att han va lite rädd av sig. Men vi tänkte inte så mycket på de, klart en kattunge är lite rädd.

När vi hämtade hem honom, så började resan med en rädd katt.

Han ville knappt komma fram och gosa eller något under dagen. Men på kvällen så kände mitt x att de är dags att få fram honom från soffan, så han började leka med Sajko. De gick lite men vi fick ej röra honom för då sprang han iväg.

Jag tyckte så synd om honom så jag ringde min mamma, för hon hade också precis köpt en kattunge. Så tänkte att om jag lånar hem hennes katt så kanske Sajko kommer fram och är mer social.

De gick faktiskt rätt bra med Arabella och Sajko. Han blev mycket mer social men de skulle vara på hans vilkor. Vi kunde inte gå förbi honom eller röra honom för då sprang han iväg.

Vi kunde inte göra höga ljud eller göra snabba rörelse.

Men efter ungefär en-två veckor kom han äntligen fram och ville gosa. Men som sagt på hans vilkor.

Han gick fram till mitt x först och ville krypa upp i famnen.

Dom två hittade varandra direkt. De va tyvärr mitt x Sajko ville vara hos och inte mig.

Kanske var för han hade de tålamod man behöver med en rädd katt..

Men han de skulle hela tiden vara på Sajkos vilkor när de gällde att gosa eller något. Vi kunde inte ta upp honom eller sätta oss på golvet och klappa honom, de gick inte alls.

Men som jag skrivit innan så tog de ju slut mellan mig och mitt x.

Så Sajko, Arabella och jag flyttade hem till mamma, som själv hade två katter.

Så tyvärr fick vi ju sälja båda hon katterna, alltså min ena hon katt och mammas ena hon katt.

Så vi hade Mammas 1½ åriga han katt och Sajko kvar.

Sajko har alltid haft en konstig rygg, har alltid varit orolig att de varit något fel på honom att vi måste ta bort honom.

Har inte direkt vågat på till djursjukhuset med honom, men han hade inte heller ont av de. Så tyckte själv att den kanske inte va något ändå.

Men den 27/3-2013 valde jag att ta honom till djursjukhuset för att kolla upp honom.

Dom sa att han hade muskelinflammation i ryggen. Så han fick medicin för de här då.

Metacam hette medicinen.

Dom sa på djursjukhuset att han kan vara rädd för han har ont. Så han kunde bli en helt annan katt när han började med den här medicinen.

Och de blev han också. Idag är de en helt annan katt jag lever med. De är inte den här jätte rädda katten som inte vill komma fram på dagarna och så.

De ska fortfarande vara på hans vilkor men han är mycket med gosigare nu än innan.

Han släpper inte en. Och ska alltid sova jämte en på nätterna.

Jag är så glad att jag inte gav upp på honom. Att jag verkligen kämpade med honom och fick han till den katten han är idag.

De är världens bästa katt och gosigare katt får man letar efter!

Tina Stasai, bättre vän kan man inte önska sig !

Vi har varit vänner så länge jag kan minnas. Du har alltid funnit vid min sida och aldrig svikit.

De finns väldig få vänner som du, och jag hade en sådan tur att jag just fick dig som min vän. En vän som alltid har funnits fast du själv har haft de jobbigt. Men du har ändå visat dig så stark.

Du har förlorat både din bror och kusin, men på något sätt klarade du av den jobbiga perioden, du visade dig stark för alla fast du hade så jävla jobbigt. Jag är så stolt över dig att du har klarat dig så bra i livet ändå. Du tar studenten nu i Juni, du har helg jobb och du har en sådan bra pojkvän som Pontus!

Jag är jävligt glad för din skull gumman, att du har de så bra i livet och är så lycklig!

Vi har haft våra ner gångar i våran vänskap, men vi har alltid lyckats hittat tbx till varandra. Bandet vi har mellan oss går verkligen inte att bryta.

Man säger att killar inte ska komma ivägen för vänskap, fast de har varit så för oss så har vi ändå hittat tbx till varandra efter de. Och jag är så jäkla glad att jag fortfarnade har kvar dig som en vän.

Du får mig alltid på så bra tankar när vi umgås, hur dåligt jag än mår så får du mig att le och komma på andra tankar.

Du dra med mig ut på saker som ingen annan vän gör.

De är sjukt att man kan ha så roligt som vi har de när vi umgås. Vi har gjort mycket skit ihop som man aldrig kommer glömma.

Kommer ihåg den gången vi skulle gå ut på krogen på kvällen, och vi va så jävla taggade under dagen, så vi stog och dansade och lyssnad på musik i ditt rum. Vi filmade oss själva och fulade oss. Men fyfan va kul vi hade!

Du kommer alltid ligga närmast mitt hjärta, och du kommer alltid vara som en syster för mig!

Jag hoppas vi kommer vara vänner för livet och bo på samma äldreboende ihop :)

Jag älskar dig syster! du är bäst ! <3

Monica Fors <3

Du föddes den 1 Maj 1948 och lämnade oss den 15 Juli 2010

Jag minns allt som de var igår..

Pappa hade pratat med dig någon vecka innan att du ville familjen skulle komma ner till Arlöv i Skåne och hälsa på. Men tyvärr hade pappa inte börjat med sin semester så han sa att vi skulle åka ner när han får semester och stanna någora dagar.

Men den 13 Junli ringde pappas brors fru Christel till pappa och sa att farmor va jätte sjuk och att pappa skulle komma ner så fort som möjligt, Pappa åkte dagen efter jätte tidigt på morgonen.

Han ringde till min mamma när han var på väg ner till Arlöv och berättade allt för mamma..

Hon väckte mig och mina syskon och berättade att farmor var jätte sjuk och att pappa var på väg ner.

Klart som fan vi blev skit arga att vi inte fick hänga med ner. För just då viste vi ju inte om de var sista gången man skulle få träffa henne eller inte.

Dagen efter den 15 Juli skulle jag, min bror och mamma åka till Rottne för träffa min kusin Christian. Medan vi stog och pratade med honom så ringde mammas mobil. De va en ledsen röst som sa att Monica hade gått bort. Att dom hade stängt av resperatorn.

Såg direkt på mamma att de var något fel och frågade henne flera gånger va de var för fel. Hon ville inte berätta för hon ville vi skulle prata med våran kusin och umgås med honom för de var så länge sedan man träffade honom.

Men till slut berättade hon att våran kära farmor va död. Att hon dog kl 10.30

Klart jag började gråta och blev helt förstörd.. Så vi fick bara säga hejdå till kusinen och åka hem igen.

Min bror började gråta i bilen på väg hem och vi alla satt inne på soffan och kramade varandra. Mamma gick ut och hissade flaggan på halvstång kl 10.45

Min bror va jätte arg på pappa för han inte hade fått hänga med ner och säga hejdå till farmor, klart vi alla var de. Men när man tänker efter idag och hört hur pappa har berättat hur de var, så är jag faktiskt glad att jag inte fick valet att hänga med eller inte. För jag hade inte velat se hur farmor såg ut när hon låg i sjukhussängen med alla dessa slangar och resperator. De var som pappa sa, hon såg inte ut som min mamma, de var som de var en annan person som låg i sängen.

Så jag tackar pappa att han gjorde som han gjorde den dagen. Att han gjorde de valet själv att vi inte fick hänga med.

Farmor begravdes den 30 Juli på Arlövs minneslund.

Det var en jätte fin begravning och kommer aldrig att glömma den. Vi fick säga vårat farväl vid hennes kista.

Men de är fortfarande en tomhet som finns i livet. Och de är ingen som kommer ta din plats. Du kommer föralltid vara min farmor och du kommer föralltid vara saknad! Du är den vackraste änglen i himmlen!

Men du  försvann från oss så fort, vi hann inte säga hej eller hejdå till dig. De var ingen som var redo för de här.

Kan inte förstå än idag hur du bara kunde försvinna från oss så fort. Hur allt bara kunde gå ner på tre dagar.

Hur du kunde bli så sjuk så fort. Finns så mycket frågetecken som man vill ha svar på, men kommer aldrig att få.

Den här texten skrev jag till dig när jag fick veta att du hade lämnat våran planet. Så den här är till dig farmor! Jag älskar dig <3

It went so fast, I could not take even a goodbye.
There are so many sick injustices I hate in this world.
But god, all of you mistakes, so this was the worst.
You took our grandmother who was loved by most people.
You took her life, only 62 years old.
What did she do wrong to deserve it? 
I do not want to open my eyes & see that grandmother, she is not here any more. 
I'm doing wrong as blaming you god! it is nobody's fault that it became as it were.
It's probably just a coincidence.
But deep down i know why, you took her back. 
For 62 years ago did Monica on our soil. she was the most beautiful angel, I find no words.
You wanted her back, now you've got what you wanted.

It's just aggression coming out of my mouth, but thought no more of it, for now that you have met the sandman, you will sleep for a while, but one day we will all coming up to you, but you should just chill and relax.
But i am glad that i got the chance to have you as my grandmother!

Rest In Peace Grandma.
* 1948-05-01
+ 2010-07-15      10.30 am

I miss you <3

Som ni har sätt i mina äldre inlägg så har jag skrivit mycket om min underbara mamma. Hur hon har hjälp mig igenom all jobbiga och glada stunder i livet. Hur hon har tagit hand om mig fast hon själv är sjuk, att hon lägger sin egna sjukdom åt sidan bara för att ta hand om sina barn. Bättre mamma kan man inte ha som hon!

Kan inte förklara med ord hur mycket du betyder för mig. Jag vet hur jobbigt du har de med din sjukdom och runt om kring dig.. Skulle göra vad som helst för ta bort all din smärta du bär på och kunna få leva ett liv av lycka, ett liv utan smärta, ett liv utan tårar och ångest.

Ett perfekt liv med bara lycka och skratt.

Fast du har de så jobbigt som du har så kommer du alltid förbli min mamma. Jag kommer aldrig svika dig, Kommer förevigt finnas vid din sida i alla lägen, bra som dåliga. Kommer finnas där när du vill ha en axel att gråta ut på, kommer finnas där när du behöver någon att prata ut med, kommer finnas där när du behöver ett skratt och jag kommer finnas där när du inte orka med smärtan mer.

Jag kommer inte svika din sida när du får kramper eller när du inte orka gå upp från sängen för dina smärtor. Jag kommer sitta vid din sida när du inte vill vara ensam, jag kommer gå genom eld och vatten för din skull!

Om jag ska vara 100% ärlig, så sitter jag hellre hemma med dig en kväll än att gå ut och supa eller umgås med vänner. För att se dig må lite bättre är som att vinna dröm vinsten på lotto. De är ett steg fram i din sjukdom, fast de är många baksteg så har vi få framsteg och dom är de bara att ta vara på.

Jag vet att du försöker visa dig stark för familj och vänner, försöker visa på något sätt att du inte är sjuk att du kan skratta och skämta, men jag vet iaf hur du egentligen mår, jag har varit med dig hela din resa och jag kommer fortsätta att vara med dig i din resa. Jag är inte den som vänder dig ryggen när du får ett negativt svar, jag är inte den som försöker prata bort de negativa och göra de till positivt. Jag vill bara att du ska inse hur allvarlig din sjukdom är och att de inte är ett spel. Att de är okej att visa att man faktiskt mår dåligt, att de är okej att visa att man är svag. De är okej att gråta inför folk, de är okej att få ont inför folk. Man kan inte alltid vara på topp. De finns gånger då man måste få visa sin smärta och få skrika och gråta.

Du ska ALDRIG skämmas för den du är , för din sjukdom. Du ska leva och ta dagarna som dom kommer. försöka göra de bästa av allt. Men du måste lära dig att de är okej att inte orka mer. För vi lämnar dig inte, vi finns vid din sida dag ut och dag in.

Jag älskar dig mamma, och de vet du!

Kommer alltid finnas för dig, hur du än mår !    

Ja de var ju ca 4 månader sedan jag skrev sist. Och mycket har ju tyvärr förändrats på både bra och dåliga sätt. Tänkte jag skulle berätta lite vad som har hänt.

Jag fortsätter ju så klart med min träning, tyvärr hade jag ett litet stop i tärningen 1-2 månader men kom  tbx till den igen. Det känns skönt att man hittat tbx till de där med hålla kroppen i form och känna att man inte göra någon nytta. Man behöver inte direkt ha dåligt samvete om man öppnar en påse chips på kvällen eller ta ett glas cola. Satsar rätt mycket på träningen juste nu, för de är de ända som håller mig igång och få mig på andra tankar. Tar en timme om dagen och tar hand om mig själv. Sedan kan jag ta dom andra 23 timmarna och ta hand om min familj och vänner. Den där lilla timmen om dagen kan göra mycket fast de är så lite.

Just nu tränar jag hemma, gör lite situps, knäböj, utfall och en jogging eller en power walk om dagen. Sedan den sista här nu i April så ska jag skriva på kontrakt på gymmet så jag kan ta tag i träningen på allvar och satsa till 100 %.

Här har ni en bild på hur min resa har sätt ut lite, och den kommer så klart att fortsätta.

Har ju tyvärr också tagit slut mellan mig och min kille.

Han valde att göra slut 24/2-2013.

Jag vet att många brukar inte ha svartet på varför vissa gör slut och så där. Men jag vet iallafall varför han gjorde slut med mig. Och på något sätt så har jag mig själv att skylla. Jag tog inte hand om de jag hade och valde istället att bara ta de som de kommer. Fast jag inte ville så blev de så ändå.

De va som han sa när vi gjorde slut. " Vi har inte varit som ett pojkvän och flickvän i vårat förhållande, vi har mer varit som rumskompisar."

Och ja jag håller med honom, vi visade ingen kärlek till varandra vi myste inte med varandra så som man ska göra i ett förhållande. De va precis som vi inte ville mysa eller pussas. Jag vet inte de är så svårt att förklara. Men jag förstår inte heller hur JAG kan vara så dum och inte tog tag i de när man märkte att de gick utför. Att man inte tog tag i de och försökte göra allt till rätta. För jag menar älskar man en person så gör man allt för att de ska funka. Men tydligen så gick de så lång att han inte orkade kämpa mer. Och tyvärr så fick man ta smällen och de gör jag fortfarande.

Jag tänker nästan jämt på honom, om hur vi hade de och hur bra jag egentligen hade de.

Ni vet när man säger att du har mitt hjärta i din famn och du får göra vad du vill med de. och hoppas du tar hand om de. till den man älskar?

De här med att hålla igång en blogg är jag skit dålig på. Men ska jag ett försök till och se hur de går.

Kommer inte ta bort mina äldre inlägg pga att de jag har skrivit vill jag att andra ska kunna läsa och kanske förstå om de jag tänker skriva om i andra inlägg.

Men gör en lite kort skrivning om hur jag har de nu och så i nästa inlägg.